Områdets tillkomst

Hur vår förening blev till

Sammanställt av Stig Karlsson, tidigare bl.a. verksam vid HSB Motala och mångårig ordförande i föreningen.

 

Foto Lars Andersson

1963 köpte HSB i Motala köpte tre gårdar i Västra Ny socken (dåv. Godegårds kommun). Avsikten var att möjliggöra för medlemmarna att köpa en fritidstomt. Att köpa en tomt och bygga sig en sommarstuga fick sitt genombrott i början av 60-talet.

Erbjudandet att köpa tomt utökades till medlemmarna i HSB Linköping, Mjölby, Örebro, Kumla och Hallsberg.

De tre gårdarna som köptes var Stora Rustninge, Västanvik och Brorustninge
Köpeskillingen var 530 000:-. Arealen var 341 hektar (3,4 milj. kvm).
Lantbruksnämnden godkände förvärvet, med den tilltänkta verksamheten. Ett godkännande, som på den tiden, alltid krävdes vid förvärv av jordbruksmark. 

Ovanstående bild är mangårdsbyggnaden på gården Västanvik (nuv. tomt 57).

Och det här är en gammal bild på gården Rustninge

Efter flygfotografering, se här, fick en arkitekt vid namn Alan Griffiths uppdraget att rita en byggnadsplan för området. Planen godkändes i september 1965. Man hade då redan kunnat teckna sig för en tomt sedan ett år tillbaka. Tomterna är i storlek 1 500 – 2 400 kvm med en medelstorlek på ca 1 600 kvm. En tomt, vid korsningen Västanviksvägen – Dalskogsvägen, är avsedd för butik. Den har ännu inte tagits i anspråk för ändamålet. Exploateringen är 23,5 %, vilket i jämförelse med andra liknade fritidsområden är väldigt lågt. Länsstyrelsen ställde i samband med exploateringen höga krav på kvalitéer, vattenverk med klorering, vattenledningar på frostfritt djup och ett reningsverk med rening i flera steg. Den långa strandremsan skulle hållas tillgänglig för allmänheten.

När HSB köpte området fanns tre bebodda fastigheter i området som blev delaktiga i samfälligheten.

Verksamheten på fastigheten Brorustninge, öster om riksväg 50, kan länkas flera sekel tillbaka. Där ligger/låg Stavsjön, med lerig botten. Där togs lera till ”gyttjebaden” vid Medevi brunn.

Vid Rustningen, vid dammen, fanns förr en kvarn, där de kringboende kunde mala sitt mjöl. Mycket av utrustningen i kvarnen finns på museet vid Övralid. Bäcken kommer från trakterna kring Medevi Säteri.

Vid Kagensvikens småbåtshamn fanns en ankringsplats för skutor som lastade timmer och ved. Där fanns en liten rälsbana som hjälp vid lastningen.